Säsongen 2010

Då var sista racet kört...

Borås den 6 december 2010

 

Då var sista racet kört och alla lagavslutningarna avklarade, vilan avklarad och snart en månad med träning också. Så det har blivit hög tid att skriva en liten sammanfattning av säsongen som har gått.

 

Året började fortfarande med hopp om att finna ett internationellt team att tävla för. Men ju längre tiden gick utan att något fett kontrakt dök upp i brevlådan, fick jag försöka infinna mig i att tävla här hemma i Sverige. Gjorde debut i Borås CA´s färger (nåja, körde i vita tröjor, de riktiga kläderna hade inte kommit innan första racet) på ett amatörkermesse i april. Senaste säsongstarten på länge också första amatörkermesset på länge. Jag hade glömt bort att folk offrar liv och lem för allt ifrån första placeringen upp till 101 platsen på dessa race! Dock lyckades jag överleva och få lite välbehövlig träning, då jag hade fuskat mer och mer med vinterträningen i takt med att det såg mörkare och mörkare ut på kontraktssidan. Med de racen i benen verkade formen duga till att sopa hem första cuptävlingen här hemma i Sverige och kroppen kändes faktiskt mycket bättre än vad jag känt på flera år. Så målsättningen när jag blev uttagen av landslaget att åka Flesch du Süd, var pallen totalt eller ev. en etappseger. Etappseger var det nära att bli på första etappen redan, då jag körde en ”kilometerattack” med 1200m kvar. Läxan av det var att man inte ska köra ”kilometerattacker” med 1200m kvar, det blir liksom 200m för mycket. Fick ett kvitto på att målen jag satt inte var orimliga i alla fall! Dock blev andra etappen inte så lång för min del. Redan efter 30km, lyckades jag krascha rätt illa, vilket resulterade i 4 tänder fattigare och 40-50 stygn rikare i ansiktet. Var rätt så snabbt upp på hojen igen och trodde inte att det skulle vara några större problem att hitta tillbaka. Dock tog det ett bra tag innan huvudet ”var med” igen, kroppen var dock ok, men tankegången var oftast, - Varför ska jag offra mitt liv och några fler framtänder på just detta loppet?! Jag tror dock inte att det var just kraschen som gjorde att hjärnan resonerade som den gjorde. Utan hobbypsykologen i mig har kommit fram till att det mycket väl kan bero på att man blir påmind hela tiden. Delvis eftersom man känner sig lite deformerad, men mestadels tror jag kommer ifrån folk runt om en som undrar hur det går, hur det gick till osv, så tack tack för alla omtankar! J  Det var först på slutet av säsongen jag lyckades hitta tillbaka till ”fighter-tänket” och är beredd att offra något för att nå framgång igen.

 

Efter kraschen körde jag en cuptävling i Sverige, Ringerike GP och sedan var det dags för SM. Som vanligt var SM ett stort mål. Tempot gick ok, 5:a. Jag borde kanske tagit i lite mer, då silvret inte var allt för långt bort, men har svårt att ta i det lilla extra när man inte har någon att köra ifrån. På linjet satt jag bra med till sista gången uppför Gesunda, där det blev en liten lucka två cyklister framför mig. Men istället för att täppa den direkt tänkte jag att vi lätt kör in dem utför sedan… Det gjorde vi inte. Roligt var att en annan ”Stevensonsare”, tog hem segern rättvist, då han var klart den starkaste mannen för dagen!

 

Veckorna innan SM hade jag börjat prata med SparebankenVest-Ridley, om att få komma ut och köra med dem resten av säsongen. Efter SM var det klart att jag helt plösligt blev halvnorsk. Jag bar lusekofta och gick på ”fjelletur” hela juli. Vilket var ”kjeampe”! Fick ett fint höstprogram, men som sagt kom jag igång lite väl sent för att hitta den stora formen och få till de stora resultaten. Sista tävlingen jag körde sopade jag hem i alla fall! Extra skönt med det i minnet när man tar ”semester” och går in i höstkoman (läs grundträning). Sedan får vi se var vinden bär, det kan ha varit sista loppet. Även om jag är mer motiverad än någonsin på att få gå in i vinterträning och genomföra den fullt ut och sedan få komma ”klar” till de första tävlingarna på säsongen. Så ska man ha ett lag och sponsorer som ställer upp, annars kanske det är dags att ”klippa sig och skaffa ett jobb”!     

        

Vill avsluta denna lilla novell med att tacka alla som ställt upp för mig under denna säsong. Cyklisterna är de som tävlar på vägen och dem som ska ge publiken en show, de som får slita röven av sig på tävlingar, åka ”gruppetto”, klättra i berg, skriva autografer och stå i ”rampljuset” vid framgång! Allt det och lite till är helt omöjligt utan alla de andra i ett team och runt om ett team! Så till Er vill jag sända ett stort tack ifrån hela mitt hjärta, TACK!   

 

Säsongen i siffror

4 segrar

4 DNF

4 utslagna tänder

5 segrar för någon annan i laget, då jag varit med

6 punkteringar under race

10 max antal flaskor jag tagit med ifrån följebilen upp i klungan, på samma gång

15 starter i Sverige

52 starter totalt och ungefär lika många stygn i ansiktet

152 nätter spenderade i ”borta”-säng (tom oktober)

550 watt, högsta 5 ”minutaren” jag klämde ur mig.

664 träningstimmar (som sagt, fuskade lite under vintern)

700m kortaste loppet

220000m längsta loppet

 


Skriv en kommentar


Tipsa en vän om denna nyhet:


« Visa alla nyheter
Publicerad 2010-12-06, 18:45
Uppdaterad 2010-12-06, 18:45

Christofer

Snabbfakta
Namn: Karl, Ricard, Christofer Stevenson
Född: 25 april 1982 
Född i: Karlstad (uppvuxen i Säffle)
Längd: 190 cm
Vikt: 78-83 kg
Vilopuls: 28
Maxpuls: 175

Team

Team Ormsalva Elit

Nu presenterar Falubaserade Team Ormsalva ett helt nytt elitlag med några av Sveriges mest meriterade dam- och herrcyklister. Målsättningarna är inte blygsamma. Under 2016 siktar teamet på att vinna SM i linjelopp och lagtempo – samt Cykelvasan. I teamet ingår flera av Sveriges främsta cyklister på både dam- och herrsidan.  Läs mer


Site by Askås.